Att jobba på landet

Jag läser numera både Lantliv och brittiska Country Living helt legitimt eftersom jag ju Bor På Landet. (Jo faktiskt! Jag kan säga det nu. Jag bor på en gammal gård med man och barn.) Det jag tycker mest om att läsa i tidningarna är inte inredningsreportagen utan historierna bakom, om personerna. Jag vill veta allt om dem – varför de bor just där, varför de flyttade (om de flyttade), om det blivit som de tänkt sig, vad var svårt, vad var roligt och hur försörjer de sig. Country Living är bättre på det än Lantliv, de har alltid något reportage om någon eller en familj som flyttat till landet från storstan (kanske för att deras största kundgrupp är just stressade storstadsbor som drömmer om ett liv på landet). Och de går in i detalj på hur de försörjer sig, vilket ofta inte är en spikrak, tydlig karriär, utan mer av ‘prövade lite av de här och den lite av det här’.

Jag skulle vilja göra en hel reportagebok om folk som flyttat ut på landet, vad som drev dem och hur det blev. Och jag vill skriva om hur det hittar ett sätt att försörja sig. Det här ligger ju väldigt nära mig själv just nu – jag måste hitta ett sätt att försörja mig som passar in med den livsstil som vi vill ha (dvs, inte jobba i London eller Stockholm under veckorna).

Underbara Clara skrev om det här för ett tag sen och uppmanade folk som ville flytta ut på landet att bara göra det och inte oroa sig så mycket för försörjningen innan. Och jag kan ju inte säga emot henne där, eftersom det var just vad vi gjorde. Men det betyder ju heller inte att det är helt lätt. Det finns ju en mycket större jobbmarknad i Stockholm än det gör på Österlen, eller ens i Malmö. Att hitta ett nytt sätt att tänka kring försörjning. Att kunna vara flexibel med att resa och jobba hemifrån. Att kanske hitta flera olika inkomstströmmar. Jag tycker att det är otroligt fascinerande att höra om hur andra har löst det här! 

#jobb, #vardag

Fast på gården

Bilen var tvungen att lämnas in på verkstaden, det är något glapp med elkontakten för dragkroken som gör att lamporna inte lyser som det ska på släpet. Och släp måste man ha, så vi hade inte mycket val än att lämna ifrån oss bilen och därmed bli fast hemma i två dagar.

När man bor som vi gör, enskilt utan tillgång till kollektivtrafik (det är 2.5 km från oss till närmaste busshållplats, som det går 5 bussar per dag från), så krävs en viss logistik för att få ihop ett verkstadsbesök. Tack och lov bor ju svärfar bara 10 minuter bort, så han fick hämta mig på verkstaden i förmiddags och sen ordna dagis hämtning och lämning idag och imorgon. Men det känns som vi kommer att behöva två bilar i framtiden, samt att bli bättre vänner med grannarna så att man kan be om skjuts när det kniper.

Så det blir att sitta hemma på gården och titta ut på dimman idag. Tack och lov för mobilt bredband och en fungerande kamin!

#livetpalandet, #vardag

Januari

Julledigheten kom emellan. Sonen var hemma tre veckor ifrån dagis eftersom han började när helgschemat redan var lagt. Tre veckor är ganska långt men som tur var kom faster och kusin ned till nyår, så att vi fick lite besök. Sen drog jag och Edmund upp till Stockholm för att kika på nya kusinen som föddes alldeles innan jul, och möttes av snöoväder och temperaturer ned mot -17 grader. Otroligt vackert men hemskt opraktiskt.

Vi har också upplevt vårt första snöoväder på Österlen, då jag var ute och körde i blåst och snö med 20 meters fri sikt och bilar som kröp fram i 30 på 90 vägen. Men vi blev inte insnöade och det blev inget strömavbrott.

Förra veckan var åter till en vardag med jobb för mig och dagis för Edmund, och sen åkte jag till London på några dagar. Där regnade det från det att jag landade till dess att jag åkte, och alla var fortsatt deprimerade över Brexit. Det var märkligt att vara tillbaka – allt känns ju som hemma men jag hade inget hem att gå till, utan fick sova hos vänner.

Tillbaka hemma-hemma nu, med klarblå himmel och några minusgrader. Och alldeles stilla. Man blir så observant på det när det annars blåser jämt. Märker dock att 17  år utomlands har gjort mig vek. Tre minus idag och jag kan inte tänka mig att ta en promenad, trots solen. Drömmer bara om varma bassänger och bastubad.

#jul, #sno, #vardag