Ägg

Jag hade många drömbilder framför mig när vi började prata om att flytta till Österlen, där kring hösten 2015. De innehöll bland annat att jag regelbundet skulle gå på yoga i någon by, för det var jag rätt övertygad om att det fanns i ombyggda ladugårdar runt om på Österlen, drivna av inflyttade storstadsbor som spenderade några månader per år i Indien, och som höll yogakurser för permanentboende resten av året. En annan bild var hur jag skulle cykla till granngården och köpa ägg från deras frigående höns och så skulle jag göra sådär intensivt gula sockerkakor som min mormor brukade baka.

Båda de visionerna har faktiskt slagit in, med lite modifikation. Jag går och yogar en gång i veckan i en ombyggd lada några byar bort. Men hur ofta min yogalärare åker till Indien vet jag inte. Och nu har vi hittat en familj som bor strax utanför vår by som säljer ägg och i veckan körde jag dit och hämtade det första dussinet. Och de ser precis ut som jag hoppas och nu ska jag minsann laga sockerkaka och omeletter. Blir det lite varmare och jag fixar till hjulet på cykeln kanske jag till och med cyklar dit!

#livetpalandet

Tid kontra pengar

Så fin intervju i det senaste numret av Vi med Sara Bäckmo som bloggar om trädgårdsarbete för tidningen Land. Hon berättar om hur hon blev förälskad i ett hus utanför Växjö och hur det ledde henne till en ny livsstil med familj och odling som fokus. Tycker att det är så skönt att hon också tar upp det som är svårt – när sociala media ofta känns så polerat och tillrättalagt – hur mycket arbete det krävs med odlingarna, oro över ekonomin och hur trött hon stundtals är.

“Jag tror att många skulle vilja leva som vi men hela tiden hittar ursäkter för att inte göra det. Vi är sannerligen inte rika på pengar, men på tid. Vi kan inte åka till Mallorca, inte nu i alla fall, men vi lever snålt bland annat tack vare odling och kan på så sätt gå ner i arbetstid – det betyder något, inte sant?” (Sara Bäckmo, klipp ur Vi Trädgård, mars 2017)

#konsumera, #livetpalandet, #odla, #tradgard

Helgen, och helgerna

Lyssnade på ett sådant bra poddavsnitt med Clara och Erica om småbarnshelgerna och hur de inte alltid blir som man tänkt sig. Jag tyckte det var så skönt att få höra att Underbara Clara – som ju ändå driver vad som kan klassas som en ‘livsstils blogg’ och som alltid verkar laga mat med sina barn och berätta om sparkutflykter med familjen – också kan gå omkring och vara småsur på helgen då man väl egentligen borde hitta på kul saker ihop som familj.

Vår helg kändes faktiskt riktigt lyckad den här gången. Det började med att alla hade sovit hela natten i sina egna sängar. Bara en sådan sak. Sen hade jag varit så organiserad och gjort iordning en kalljäst deg på fredagskvällen (alltså, så otroligt enkelt!), så på lördagsmorgonen blev det nybakade frallor. Och färskpressad apelsinjuice. (Den smaken får mig alltid att tänka på hotellfrukostar i exotiska länder…)

Sen packade vi upp några lådor från min Stockholmsresa helgen innan, vilket alla i familjen tyckte var roligt. Se där en aktivitet som passar både stora och små! Därefter åkte vi in till Simrishamn där jag lämnade man och barn för diverse ärenden medan jag tog en promenad. Långpromenader göt mig verkligen snäll, och jag saknar dem så från Victoria Park i östra London där vi bodde tidigare. Måste komma iväg på fler, för de gör mig så gott.

Efter lunch hemma var jag och Edmund ute i trädgården och började ansa ett äppelträd. Som den novis jag är går jag försiktigt fram men vi har fem äppelträd som behövs beskäras så det finns ju en del att öva på. Och Edmund älskar att vara ute. Lite arg blev han dock när han inte fick sitta i trädgårdslandet och gräva upp rabarberknopparna…

På eftermiddagen hade vi grannarna över på fika och då sonen somnade tidigt fick jag och mannen äta middag själva vilket var så speciellt att vi mest satt tysta och tittade på varandra.

Lördagen gav mig verkligen hopp om att våren är på väg och jag kände mig så glad och entusiastisk!

Sen vaknade vi på söndagen till blåst och regn och jag tappade all energi och ville bara fika mig igenom dagen. Jag tror att det ungefär är hur jag tagit mig igenom januari och februari… Sonen kände väl likadant för han sov middag i över två timmar och sen åkte vi och badade i Tomelilla, vilket var riktigt roligt. Jag var så tacksam för en barnpool som faktiskt håller behaglig temperatur – när vi är och badar i Simrishamns badhall fryser jag alltid så.

Så på det hela, en riktigt fin helg!

 

#barn, #livetpalandet

Vad är det med envisa män och att köra sönder gräsmattan?

Så vi hade en rätt skruttig väg. Hantverkare körde fast. Vi la ett lass grus på gårdsplanen., stabilt nog för två flyttlass. Sen la vi tre lass grus till, på vägen och på vändplanen. Fyrtiosex ton. Och ändå envisas diverse män som besöker oss med att köra ut på gräsmattan. Och köra fast. Och låta hjulen snurra så att de sitter ännu djupare fast. Två män som borde veta bättre – som faktiskt bor här och som borde veta allt om Den Skånska Leran – har kört fast hos oss i februari och lämnat kraterdjupa spår efter sig. Om det inte var så att den här delen av tomten ändå ska grävas upp för jordvärme i vår, så skulle jag vara fly förbannad just nu.

Notera cirkeln av hjulspår ute till vänster…

#livetpalandet, #tradgard

Fast på gården

Bilen var tvungen att lämnas in på verkstaden, det är något glapp med elkontakten för dragkroken som gör att lamporna inte lyser som det ska på släpet. Och släp måste man ha, så vi hade inte mycket val än att lämna ifrån oss bilen och därmed bli fast hemma i två dagar.

När man bor som vi gör, enskilt utan tillgång till kollektivtrafik (det är 2.5 km från oss till närmaste busshållplats, som det går 5 bussar per dag från), så krävs en viss logistik för att få ihop ett verkstadsbesök. Tack och lov bor ju svärfar bara 10 minuter bort, så han fick hämta mig på verkstaden i förmiddags och sen ordna dagis hämtning och lämning idag och imorgon. Men det känns som vi kommer att behöva två bilar i framtiden, samt att bli bättre vänner med grannarna så att man kan be om skjuts när det kniper.

Så det blir att sitta hemma på gården och titta ut på dimman idag. Tack och lov för mobilt bredband och en fungerande kamin!

#livetpalandet, #vardag

Mellandagarna

Att mellandagarna kan vara så här, som vårdagar med varm sol och utan vind. När man kan elda upp höstens gamla löv och promenera på grusvägar. Efter stormen Urd  (vår första storm sedan vi flyttade hit. Den enda skadan för oss var omkullvräkta trädgårdsstolar men jag måste erkänna att jag vaknade flera gånger under natten för att försäkra mig om att adventsljustaken fortfarande lyste, så jag visste att vi hade el) fick vi en vindstilla dag och var ute hela familjen i flera timmar. Det här är sådant jag drömde om när jag tänkte på vårt liv i Skåne – en stor trädgård som vi spenderar mycket tid i allihopa. Tillräckligt med plats för att vår son ska kunna springa runt utan att vi behöver oroa oss.

Eldade gjorde vi på den gamla gödselplattan bakom ladugården. Det här är husets mest slitna del och vi behöver putsa hela långsidan och sätta in fönster igen. Den här delen av huset vätter mot söder och utsikten är fantastisk. Framöver vill vi göra något av den här delen av tomten så att vi kan spendera mer tid här.

Utsikten från baksidan av gården på juldagsmorgonen

#jul, #livetpalandet, #tradgard, #vinter

Det bor en råtta under sängen

Vaknade igår natt av ett krafsande ljud. “Det är väl hunden” tänkte jag, innan jag kom till sans och kom ihåg att vi inte har någon hund. Det är alltså inte en hund som försöker gräva sig igenom golvplankorna. Sen försökte jag ignorera det, för det vore så mycket behagligare om det inte fanns ett djur under sängen. Det fungerade inte heller, så jag tog ficklampan och lyste under sängen. (För nu bor vi på landet och där måste man ha ficklampa i varje sovrum, och i hallen, och i köket. Inte bara för eventuellt strömavbrott men också för att identifiera oinviterade gäster i huset.) Nada. Sen försökte jag ignorera det igen fram till morgonen då jag kunde berätta för mannen att “det bor en råtta under sängen!”

Inatt fick jag ett meddelande från mannan att “det fan inte är en råtta utan en människa under golvet!” – vi sov i olika delar av huset pga förkylt, hostande, febrigt barn, så kommunicerar via WhatsApp, as one does –  och när vi sen bytte sängar igen någon gång på småtimmarna kunde jag också konstatera att något verkligen ivrigt försöker kolonisera krypgrunden under ena sovrummet.

Ska ut och inspektera grunden idag och se om vi kan hitta någon ingång. Samtidigt känner jag mig lite uppgiven. Det är ju ändå en 150 år gammal bondgård vi pratar om, mitt på en åker. Hur tusan ska man hålla råttorna borta? Jag tror att det blir en katt i julklapp till familjen…

 

#djur, #livetpalandet