Vaknade igår natt av ett krafsande ljud. “Det är väl hunden” tänkte jag, innan jag kom till sans och kom ihåg att vi inte har någon hund. Det är alltså inte en hund som försöker gräva sig igenom golvplankorna. Sen försökte jag ignorera det, för det vore så mycket behagligare om det inte fanns ett djur under sängen. Det fungerade inte heller, så jag tog ficklampan och lyste under sängen. (För nu bor vi på landet och där måste man ha ficklampa i varje sovrum, och i hallen, och i köket. Inte bara för eventuellt strömavbrott men också för att identifiera oinviterade gäster i huset.) Nada. Sen försökte jag ignorera det igen fram till morgonen då jag kunde berätta för mannen att “det bor en råtta under sängen!”
Inatt fick jag ett meddelande från mannan att “det fan inte är en råtta utan en människa under golvet!” – vi sov i olika delar av huset pga förkylt, hostande, febrigt barn, så kommunicerar via WhatsApp, as one does – och när vi sen bytte sängar igen någon gång på småtimmarna kunde jag också konstatera att något verkligen ivrigt försöker kolonisera krypgrunden under ena sovrummet.
Ska ut och inspektera grunden idag och se om vi kan hitta någon ingång. Samtidigt känner jag mig lite uppgiven. Det är ju ändå en 150 år gammal bondgård vi pratar om, mitt på en åker. Hur tusan ska man hålla råttorna borta? Jag tror att det blir en katt i julklapp till familjen…
osterlenliv 