Julledigheten kom emellan. Sonen var hemma tre veckor ifrån dagis eftersom han började när helgschemat redan var lagt. Tre veckor är ganska långt men som tur var kom faster och kusin ned till nyår, så att vi fick lite besök. Sen drog jag och Edmund upp till Stockholm för att kika på nya kusinen som föddes alldeles innan jul, och möttes av snöoväder och temperaturer ned mot -17 grader. Otroligt vackert men hemskt opraktiskt.
Vi har också upplevt vårt första snöoväder på Österlen, då jag var ute och körde i blåst och snö med 20 meters fri sikt och bilar som kröp fram i 30 på 90 vägen. Men vi blev inte insnöade och det blev inget strömavbrott.
Förra veckan var åter till en vardag med jobb för mig och dagis för Edmund, och sen åkte jag till London på några dagar. Där regnade det från det att jag landade till dess att jag åkte, och alla var fortsatt deprimerade över Brexit. Det var märkligt att vara tillbaka – allt känns ju som hemma men jag hade inget hem att gå till, utan fick sova hos vänner.
Tillbaka hemma-hemma nu, med klarblå himmel och några minusgrader. Och alldeles stilla. Man blir så observant på det när det annars blåser jämt. Märker dock att 17 år utomlands har gjort mig vek. Tre minus idag och jag kan inte tänka mig att ta en promenad, trots solen. Drömmer bara om varma bassänger och bastubad.
osterlenliv 